Lila koalition mer visklek än verklighet – Barometern - OT

barometern.se · Feb 20, 2026 · Collected from GDELT

Full Article

Talet om S/M-regering används av Socialdemokraterna som en dimridå för att dölja den verkliga politiska strategin.Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje.Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.Det bubblar lite här och där i spalter och poddstudios om att oddsen för en kommande S/M-regering skulle befinna sig i ett sjunkande tillstånd. I tidningar spekuleras det i att denna så kallade lila koalition är Magdalena Anderssons sanna dröm och det refereras till lokala och regionala samarbeten, som i Mörbylånga, Oskarshamn och Region Kronoberg. Om väljare efterfrågat denna storkoalition som är främmande för svensk politisk kultur och skulle framstå som ett demokratiskt experiment har dock få diskuterat. Att Moderaterna skulle få spela andrafiolen med en socialdemokratisk statsminister förefaller klart som att en S/M-union. Lika tydligt är att väljarna skulle uppfatta ett alternativ där politikens traditionella huvudmotståndare förenas som udda. Ansvarsutkrävandet försvåras och den politiska oppositionen skulle hamna i centrum. Stora politiska tvärvändningar har också blivit en lika betydande del av den svenska politiska kulturen som samarbeten och konsensus. Det har gällt bland annat kovändningarna i migrationspolitiken och gällande medlemskapet i Nato. AnnonsAnnonsAtt Magdalena Andersson ena dagen har anklagat Ulf Kristerssons regering för att försvaga den liberala demokratin för att andra dagen ingå ett samarbete med samme Kristersson skulle sannolikt bidra till att skapa oro och osäkerhet. Det som är fel och galet ena dagen kan ju inte vara närmst heligt och rätt andra dagen.Men bubblandet verkar också vara något av en visklek. Medan reportrar och ledarskribenter lyfter den lila koalitionens potentiella förträfflighet tar socialdemokraternas partisekreterare, Tobias Baudin, flyget till Oslo för att studera hur den renodlade norska Arbeiderpartiregeringen fungerar. Baudin följs på resan av andra reportar från bland annat TV4.Från promenaden längs paradgatan Karl Johan är budskapet ett annat. Den Kristersson som det ryktas om att om att tunga socialdemokrater vill samarbeta med beskrivs av Baudin som ”den svage ledaren” medan Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson omtalas som Tidösamarbetets egentliga statsministerkandidat.Utifrån logiken att det ena som kan förena Socialdemokraterna med den övriga oppositionen, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, kan strategin förstås. Motståndet mot SD är det enda som förenar och om mittenväljare (och många center-högerväljare) är nöjda med regeringens politik i sak är entusiasmen för SD:s idévärld samtidigt begränsad. Men på SD-motstånd baseras inga regeringsförklaringar.AnnonsOm Socialdemokraterna på allvar ser SD som ett hot mot den liberala demokratin är taktiken dubiös. Den ger SD den främsta platsen på scenen och därmed möjlighet för partiet att övertyga andra än de redan frälsta.AnnonsSakligt sett är beskrivningen av Kristersson som den ”svage” för övrigt också haltande eftersom denna regering varit stabil, fått igenom sina budgetar i riksdagen och inte kännetecknats av ministeravgångar eller djupa kriser.Men Oslobesöket visar framför allt att spinnet om ett M-samarbete är orealistiskt och för vissa mer handlar om att tona ned beroendet av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i en eventuellt S-ledd regering.Men Oslobesöket visar framför allt att spinnet om ett M-samarbete är orealistiskt och för vissa mer handlar om att tona ned beroendet av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i en eventuellt S-ledd regering. På Sveavägen 68 vet man av erfarenhet- som valrörelsen 2010 att ett lutandet åt vänster skrämmer mittenväljarna och får dem att rösta borgerligt. Det misstaget vill man inte upprepa.Baudins Norgeresa liksom viskningarna om lila storkoalitioner vittnar dock om att politikens innehåll är helt frånvarande i detta parlamentariska maktspel. Det är strategi, inte ideologi. Det är attacker på den ”svage” ledaren, istället för fokus på att bygga upp den egna politiska sidan. Och en läxa har man inte lärt sig. Politik reducerad till positionering och personangrepp vinner inga nya väljare och bygger framför allt inga bättre samhällen.,